Stockholm (HedgeNordic) – Att förutspå framtiden är allt annat än enkelt. Alla vill veta hur framtiden kommer att te sig, men få lyckas förutspå utvecklingen och skapa överavkastning.
Vad beror då detta fenomen på? I grund och botten har det att göra med det ekonomiska systemets komplexitet. Varje enskild människa fattar olika typer av konsumtions- och investeringsbeslut. Dessutom fattar företag och myndigheter olika typer av inköps-, försäljnings- och investeringsbeslut. Sist men inte minst, deltar regeringar och centralbanker med finanspolitiska-, penningpolitiska och valutapolitiska beslut som får stora återverkningar i den globala ekonomin.
Men för att prognostisera marknadens kursrörelser måste man inte enbart förutse det globala ekonomiska informationsflödet, utan även prognostisera hur de övriga investerarna kommer att reagera på dessa nyheter. För att kunna förutspå hur övriga investerare kommer att reagera, så måste man även prognostisera de övriga investerarnas förväntningar (prognoser). Att sia om den framtida marknadsutvecklingen är med andra ord ingen trivial uppgift.
Men eftersom människor är lata, överkonfidenta och nöjer sig med att tro och hoppas istället för att göra riktiga undersökningar, så prognostiserar de framtiden genom att extrapolera historisk avkastning. Den metoden används inte bara hos lekmän, utan även i akademiska kretsar och bland professionella förvaltare. Ibland funkar det bättre, ibland sämre.
Akademiker gillar att använda 100-150 års historiska genomsnittsavkastningar som prognos för framtida avkastningar, oavsett om prognosen gäller för 1-, 10- eller 100 år. Deras återkommande rekommendation är buy-and-hold. Privatpersoner å andra sidan är otåliga och brukar istället följa sina känslor och/eller fondsäljares råd när de fattar sina investeringsbeslut. Studier[1] visar att lekmän i genomsnitt brukar tappa 2-6 procentenheter i avkastning per år när de fattar sina köp- och säljbeslut, eftersom de väntar alltför länge innan de köper det som gått bra och dröjer med att sälja det som gått dåligt.
Trendföljande fonder, såsom SEB Asset Selection (+14,5% i år fram till 28 november) och SEB Asset Selection Opportunistic (+28% samma period), brukar också köpa det som verkar gå upp och sälja det som verkar gå ned, men fonderna är snabbare och mer systematiska än vanliga investerare, eftersom besluten fattas av en känslolös och optimerad datormodell som körs på daglig basis. Dessutom kan fonderna inte bara dra nytta av uppåtgående marknadsutveckling utan har även möjlighet att tjäna pengar vid ihållande marknadsnedgångar genom att ta så kallade kortpositioner.
Trendföljande fonder är dock inte bara attraktiva utifrån ett avkastningsperspektiv, utan också för det mervärde som de skapar för kunden genom att diversifiera kundens fondportfölj så att den genomsnittliga volatiliteten sjunker och så att nedgångar i kundportföljen hålls begränsade.
Avslutningsvis, vad tror då vår trendföljande modell om marknadsutvecklingen de närmaste 1-3 månaderna? Modellen förutspår en viss uppgång för både aktier, obligationer (sjunkande räntenivå) och den amerikanska dollarn. Men till detta måste sägas att prognoserna och positionerna uppdateras dagligen och att våra fonders positionering kan se helt annorlunda när denna artikel läses. Till syvende och sist handlar framgångsrik förvaltning om förmågan att prognostisera framtiden och att anpassa sina positioner – dagligen.
Hans-Olov Bornemann
Chef för SEBs Global Quant Team och ansvarig portföljförvaltare för SEB Asset Selection fonderna
[1] ”Do UK retail investors buy at the top and sell at the bottom?” by Andrew Clare & Nick Motson, September 2010, Cass Business School.
