Stockholm (HedgeNordic) – Med en gedigen historik sedan 1998 och förvaltad kapital på fem miljarder dollar är IPM onekligen en av de framstående hedgefondsaktörerna i Norden. Firmans flaggskepp, IPM Systematic Macro, har år efter år lyckats med att leverera det de lovat, nämligen en bra riskjusterad avkastning samt diversifiering mot andra finansiella marknader och investeringsstrategier. Det är därför med stor nyfikenhet som jag kliver in på IPMs kontor i centrala Stockholm för att träffa några av nyckelpersonerna bakom succén och höra mer om fonden. De som ställer upp och förklarar för mig hur förvaltningen går till är Björn Österberg, IPMs CIO och chef för research samt Mattias Jansson, executive director och Björns högra hand i researchverksamheten. Även Serge Houles som är ansvarig för firmans kundrelationer är med och alltid redo att bidra med mer information och förklaringar.
Det råder ibland en viss begreppsförvirring även bland professionella investerare när det gäller systematiska förvaltningsstrategier, särskilt de som investerar brett på terminsmarknaderna. Många associerar direkt till trendföljande CTAs som ju utgör den allra största gruppen bland systematiskt förvaltade terminsstrategier. Därför börjar vårt samtal just med ett försök att klargöra varför IPM Systematic Macro Fund inte är en CTA i traditionell bemärkelse. Likheterna finns där förstås i och med att vi talar om en disciplinerad modellbaserad investeringsprocess som tillämpas för att handla likvida terminer på de globala valuta-, aktie- och räntemarknaderna. Det räcker dock att titta på fondens låga till negativa korrelation mot CTA kollektivet för att inse att de gör något annorlunda. Till skillnad från trendföljare, undviker IPMs förvaltare att bygga upp riktningsexponering mot specifika finansiella marknader. ”Det är alltid de relativa positionerna som dominerar i portföljen”, understryker Björn. ”Vår modell följer inte pristrender.”
Det leder oss naturligt till nästa fråga: om inte prisdata vad är det då för input som IPMs modeller använder för att generera köp- och säljsignaler? Strategin har för avsikt att utnyttja såväl de finansiella marknadernas fundamentala ineffektivitet som investerarnas ofta irrationella beteende. Båda förvaltarna tänder till direkt när de får chansen att berätta mer om den ”galleri av faktorer” som de jobbar med dagligen. Under åren har IPMs förvaltare identifierat 40-50 faktorer som de anser driver de finansiella marknadernas utveckling. Dessa kan grupperas i fyra distinkta teman: värderelaterade, sådana som härrör bestående riskpremier, klassiskt makroekonomiska samt de med anknytning till marknadens dynamik. Dessa teman har hållit sig i princip intakta sedan strategin lanserades. Det pågår dock en ständig utveckling och förbättring inom de enskilda underliggande faktorerna. Björn har hela fjorton medarbetare som ägnar sig på heltid åt att förfina de befintliga modellerna och komma med nya idéer, testa dessa rigoröst och så småningom implementera några få av dem. ”Det tillkommer som mest en eller två nya faktorer om året,” berättar han. ”Innan dessa får vara med i modellen genomgår de en lång testprocess under vilken den ursprungliga caset, eller ”prior”, dokumenteras noga och låses in för att undvika potentiella fallgropar som backfitting och datakontaminering på vägen”, tillägger Mattias.
”Problemet är inte de nya idéerna utan snarare sållningen”, påpekar Björn. Fast han inte verkar uppleva det som en stor utmaning, vill jag ändå inte släppa frågan om idégenereringsprocessen så lätt, den är ju ofta avgörande för en systematisk strategis utveckling och därmed överlevnad i längden. Akademisk forskning verkar vara en viktig inspirationskälla vilket innebär att förvaltarna följer noga all relevant litteratur som publiceras och håller tät kontakt med ledande forskningsinstitut. ”Idéer kan komma även från den forskning som bedrivs ute i finansindustrin, men man måste vara betydligt mer försiktig med slutsatserna i dessa studier som ibland är kommersiellt drivna”, påpekar Mattias.
Nu vill jag höra lite mer om Björn och Mattias kollegor, hur ser forsknings- och utvecklingsteamet ut egentligen. Jag blir imponerad över det medvetna strävandet efter kompetensdiversifiering som Björn beskriver. Det är förstås svårt för mig att avgöra om man verkligen lyckats skapa en arbetsmiljö präglad av äkta kognitiv mångfald, men bevisligen finns där flera nationaliteter representerade, både män och kvinnor med varierande utbildningsbakgrund även om ”civilingenjörer från Teknisk Fysik på KTH kanske är något överrepresenterade”, erkänner Björn.
Vad har då alla dessa kreativa och kvantitativt bevandrade människor för sig just nu, undrar jag. ”Diskretionära förvaltare har en viss fördel i och med att de kan tolka vad människor säger”, förklarar Björn något avundsjukt och syftar till exempel på Mario Draghis berömda uttalanden. ”Vi försöker mitigera vår svaghet på denna punkt genom att noga observera hur marknaderna reagerar på sådana uttalanden i stället”. Det pågår alltså bland annat forskning och utveckling inom marknadsdynamiktemat just nu, bland annat rörande sentimentfaktorerna som modellen använder.
Jag vänder mig nu till Mattias, som under sina nästan tio år på IPM hunnit jobba ett par år även med strategins implementering. Hur är det att vara trader för en systematisk makrofond egentligen? Med tanke på att de flesta positionerna i portföljen är väldigt långsiktiga och att det kan ta ett helt år att bygga upp en position så låter det som ett ganska lugnt jobb. Mattias intygar att det inte är någon hetsig trading miljö vi talar om. Han berättar dock att han uppskattat tydligheten i traderns begränsade mandat som ändå lämnar stort utrymme att jobba med att minimera tradingkostnaderna och undvika slippage.
Nu är det dags att gå in på ett annat område som båda förvaltarna verkar brinna för, nämligen riskhantering. ”Risk för oss är inte en punktestimat”, fastställer Björn på en gång och berättar med inlevelse om firmans annorlunda sätt att arbeta med riskoptimering till exempel. Mattias, förklarar hur optimeringen kalibrerats speciellt för att ogilla feta vänstersvansar och straffa portföljer som kan drabbas av skarpa svansevents. Det är klart att positionernas storlek i portföljen avgörs först och främst av styrkan och riktningen på de signaler som modellen genererar. Dessa justeras dock för att ta hänsyn till graden av upplevd ”obehag”, förklarar Björn vidare. Det smyger in sig ett diskretionärt moment, tycker jag, i det sättet de väljer att gruppera de underliggande faktorerna baserat på vilken typ av risker de utsätter den totala portföljen för. Förvaltarna är dock av en annan åsikt, diskretionen kommer enbart in i val och definition av faktorer, teman och riskaväganden i konstruktionen av modellerna, aldrig löpande i själva förvaltningen. De påpekar också att det är det disciplinerade systematiska angreppssättet som utmärker strategin.
Under samtalets gång blir jag lite nyfiken på Björns personliga investeringsfilosofi med tanke på att han under sin långa karriär hunnit jobba både med diskretionär och med systematisk förvaltning. Egentligen vill han inte välja sida och uttala sig om huruvida det ena eller andra sättet att förvalta pengar är bäst. ”Det viktigaste är ändå att identifiera sina egna starka sidor, bestämma sig för vad som är ens komparativa fördel, och sedan hålla sig till det”, säger han och påpekar att han alltid hållit sig till ett systematiskt angreppssätt även då han arbetat med mer traditionell förvaltning.
Slutligen vill jag gärna veta vad det är som de känner sig mest stolta över när det gäller förvaltningen av IPM Systematic Macro fonden. Björn är redo att svara direkt, det verkar vara en fråga som han redan funderat över: ”Om det är något som jag verkligen är stolt över är att vi lyckats åstadkomma den avkastning vi gjort år efter år sedan start utan att ha några statiska allokeringar till t traditionella tillgångsslag.” Han exemplifierar med obligationer där fonden haft en neutral duration över tid och således inte kan attribuera någon intjäning till den lyckosamma kombinationen av fallande räntor och positiv carry under de senaste decenierna.
Det tar Mattias ett par minuter att svara på frågan, men när svaret kommer är den lika självklar som koncis: ”Mest stolt är jag över vår robusta process – inte enbart för vad den har lett till utan lika mycket för vad den har betytt på vägen.”.
