STOCKHOLM (Direkt) Det som i slutänden blir avgörande för om rådande omstöpning av krav på kapital, likviditet och upplåning för banksektorn blir rätt eller fel är kalibreringen och balansen i den nya regleringen.
Det säger Nordeas vd, och tillika ordförande för Svenska Bankföreningen, Christian Clausen i föreningens nyhetsbrev.
“I Basel III-reglerna föreslås 7 procents kapitaltäckning, men nu hörs siffror som 10, 12 och 15 procent. Skillnaden mellan 10 och 15 procent är gigantisk. Det kräver 50 procent högre överskott att driva bank med 15 procents kapitaltäckning än det gör med ett krav på 10 procent. Med de kraven för alla banker, så påverkas hela samhällsekonomin”, säger Christian Clausen.
Nordeas vd noterar att det stått i Financial Times att amerikanska banker kräver att USA lämnar Baselkommittén om kapitalkraven stiger för högt.
“Kalibreringen måste göras så att regleringen får avsedd effekt, utan att gå för långt. Jag tror att det var fel att ha så låga nivåer som 4 procent. Kanske är 7 procent också för lite, men någonstans omkring 10 procent tror jag är lämpligt”, säger Christian Clausen, som även upprepar sin önskan om samma konkurrensförutsättningar i alla EU-länder.
I det stora hela stödjer han ansträngningarna att få till ett nytt regelverk, så länge det är rätt kalibrerat och harmoniserat mellan länderna.
“Det enda området som verkligen är feltänkt, det är upplåningsdelen. Jag kan inte tänka mig att den kommer att implementeras i sin nuvarande form”, säger Christian Clausen.
Förslaget om ett så kallat Net Stable Funding Ratio, NSFR, går ut på att matcha inlåning och utlåning tidsmässigt.
I Basel III ingår även krav på likviditetsbuffertar, som till stor del ska innehålla statspapper i nuvarande utformning.
“De likviditetsbuffertar som föreslås är i och för sig bra. Problemet är att det inte finns några helt säkra papper. Krisen har visat att även statsobligationer kan innebära risker. Att man måste se över reglerna tror jag står klart för alla, så det kommer också att bli gjort”, säger Nordeas vd.
Att minska de systematiska riskerna anses vidare möjligt utan att belägga de största bankerna med extra pålagor, till exempel genom att skapa gemensamma krishanteringsmekanismer.
“Krisen visar att det oftast är de små bankerna som får problem. Ta den danska bankmarknaden som exempel; där är det några små banker som skapat de stora problemen. Samma sak inträffade i USA under krisen. De stora bankerna är
faktiskt säkrare eftersom de är diversifierade, och kommer att bli betydligt stabilare än tidigare med de nya kapitalkraven. Så jag har svårt att se poängen med att SIFI:s (systemically important financial institutions) ska hålla mer kapital. Det är inte svaret på problematiken”, säger Christian Clausen.
