Stockholm (Hans-Olov Bornemann / www.HedgeFonder.nu) – Den senaste tidens kraftiga börsnedgång kan vara svår att förstå. Bolagen fortsätter att tjäna bra med pengar och orderingången och omsättningen ser hygglig ut. Dessutom är aktierna riktigt billiga utifrån ett värderingsperspektiv, den allmänna räntenivån är extremt låg och direktavkastningen är hög. Det är lätt att dra slutsatsen ”Börsen måste ha fått tillfälligt fnatt – snart kommer aktiekurserna nog att gå upp igen…”
Om man dessutom förlorat pengar på den kraftiga börsnedgången vill man inte ”realisera förluster” (dvs erkänna sitt misstag). Således väljer många placerare att behålla sina aktier respektive aktiefonder och hoppas att börsdeltagarna äntligen skall återfå förståndet och kurserna ska stiga igen. Dessutom kan man ju alltid önska sig att centralbanker liksom politiker ska hjälpa till med expansiv penningpolitik respektive expansiv finanspolitik. Aktier brukar ju långsiktigt alltid stiga i värde… eller…?
Tyvärr finns det mycket som tyder på att det kommer att bli klart värre innan det långsamt börjar bli bättre igen. Sedan början av 1980-talet har västvärldens stater liksom privatpersoner ökat sin skuldsättning i dramatisk omfattning. Lånen har i huvudsak använts till att öka konsumtionen, snarare än till investeringar som hade kunnat ge en positiv avkastningsström. Den kraftigt sjunkande räntenivån gjorde det billigare och billigare att låna pengar och det ansågs ganska accepterat i samhället att handla på krita, allt ifrån elektronikprylar, till bilar, båtar och fastigheter.
När man tar lån för att öka konsumtionen, så ökar man temporärt tillväxttakten i ekonomin. Så har det sett ut i tre decennier nu. I kombination med lägre och lägre räntenivå ledde denna konsumtionshysteri till en fantastisk börsuppgång under 1980- och 1990-talet. Problemet är bara att det krävs nya och större lån för att kunna hålla igång konsumtionsökningen och därigenom tillväxttakten i ekonomin. Till slut går det inte längre – man hamnar i skuldfällan, man kommer till vägs ände.
De smartaste börsdeltagarna har under den senaste tiden fått den insikten och snabbt agerat därefter. Grekland har med all tydlighet visat var man hamnar med politiker som inte tar sitt långsiktiga ekonomiska ansvar och väljare som gillar kortsiktiga och oförtjänta gratifikationer. Som en konsekvens har flertalet europeiska regeringar nu deklarerat att de kommer att gå en annan väg. De kommer att ta den hårda men långsiktigt uthålliga vägen och föra en åtstramande finanspolitik. Det kommer att leda till sänkt tillväxttakt och lägre företagsvinster. Dessutom har centralbanker runt om i världen förbrukat nästan allt sitt krut och kan inte sänka räntenivån så mycket ytterligare. Många privatpersoner kommer sannolikt också att dra åt svångremmen. Insikten och agerandet är hälsosamt utifrån ett långsiktigt perspektiv, men kommer att bli ganska smärtsam i det kortare perspektivet.
Med andra ord, även om det inte ser så illa ut just nu när det gäller företagsvinsterna, så finns det skäl att förvänta sig att konsumtionen liksom tillväxttakten i världsekonomin kommer att sjunka markant, att företagens vinster kommer att gå ned och att arbetslösheten kommer att öka. Att ta sig ur skuldfällor är varken något som brukar vara enkelt eller gå snabbt. Det är svårt att se varför de kommande 10 årens börsutveckling skall kunna bli bättre än de senaste 10 årens tråkiga stillastående utveckling. Det är först nu som den finanspolitiska åtstramningen börjar. Det är först nu som centralbankerna börja sakna manöverutrymme.
Om man nu tror att detta dystra scenario kan komma att inträffa (eller håller på att inträffa), var skall man då placera sina pengar? För att skydda sig mot nedsidesrisk kan man investera i räntepapper. Men räntepapper kanske inte kommer att ge alltför stor kapitaltillväxt med tanke på den redan nu låga räntenivån. Kapitaltillväxt skulle man dock kanske ändå kunna få om man investerar i hedgefonder. Under de senaste 10 åren har hedgefonder lyckats skapa tillväxt i kundernas förmögenhet trots att börsen stått stilla. Men, den genomsnittliga hedgefonden tappade under 2008 ungefär 20% av sitt värde, vilket innebär att vanliga hedgefonder inte alltid lyckas skydda nedsidan mot förluster. Två hedgefondskategorier har dock lyckats med båda bedrifterna, dvs att både skapa långsiktig värdeökning till kunderna och att skydda nedsidan under turbulenta marknadsperioder: Managed Futures / CTA liksom Global Macro.
SEB Asset Selection fonden tillhör den första kategorin, dvs Managed Futures / CTA. Under 2008 avkastade fonden +25%. Även under den senaste turbulensen i år har fonden levererat en god avkastning. Hittills i år har fonden stigit med 4,0%. Systerfonden SEB Asset Selection Opportunistic, som har samma strategi men som förvaltas med större positionstagande, har stigit med 8% under samma period. Båda fonderna är positionerade för att det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Hans-Olov Bornemann (Bild) – Head of SEB’s Global Quant Team and Portfolio Manager of SEB Asset Selection
